Katthemmet Kompis

Skapad: 2008-10-20

Lilla Elsas historia

Andra pristagaren i aristocatstävlingen 2008 är historien om lilla Elsa.

Bidraget är inskickat av: Maria Nyman

En solskenshistoria med hemlösa katter brukar sluta med att katten återförenas med ägaren, så blev det inte i detta fall men måste ändå berätta historien som medförde mycket gott trots allt.

Elsa fångas in...men släpps ut

Det började egentligen med att jag erbjöd mig att leta efter en försvunnen innekatt och använda fälla föra att försöka fånga in katten. Bland alla katter som jag fick i fällan och som inte verkade ha något hem trots ihärdig annonsering var en liten gråvit hellånghårig hona. Hon såg ut som en old fashion perser. Jag släppte dock ut henne igen för hon såg välmående ut, tyvärr. Dumma dumma oerfarna jag som ansåg henne ha ett hem utan att egentligen kontrollera detta först. Mycket berodde på platsbrist och pga att hon såg så fräsch ut. Det brukar synas om en katt är hemlös när den är långhårig. Detta är mitt livs största misstag som jag inte kommer att göra om igen...Jag trodde att hon hade ett hem nära centrum och när jag släppte ut henne sprang hon som en gepard, redan då insåg jag mitt misstag men trodde det skulle bli enkelt att fånga in henne igen.

Nya försök att fånga in Elsa

Jag prövade att ställa ut olika slags fällor flera gånger men hon sprang när hon närmade sig. Till slut förstod jag att det inte var någon idé med fälla. Hon blev bara skrämd. Jag byggde flera frigolithus till vintrarna och la ut mat eftersom jag inte visste var hon höll till. Hon visade sig inte många gånger efter denna händelse, hon vågade inte ens stoppa in sitt lilla huvud i huset, hon var rädd att bli fångad och någon kartong eller dylikt gick inte heller. Så höll jag på, matade både här och där eftersom honkatten inte visade sig. Men det dök upp massor av andra katter i området som var vilsna.

Under ca fyra år fångade jag in över tio katter, två var efterlysta sedan tidigare av sina ägare (som blev överlyckliga) och resten hittade jag inga ägare till trots massor av försök. Lilla långhåriga Elsa var den enda som vägrade att bli infångad på nytt.

Jag var ute varje natt och tidiga morgon för att spåra lilla Elsa och de andra katterna men en morgon, en nyårsmorgon när det var -15 grader kallt och snöstorm hittade jag Elsa sovandes i en snöhög mitt på en parkering. Jag höll på att trampa på henne men hon var snabb som vanligt att springa iväg. Jag har gråtit floder över denna katt och över mitt oförlåtliga misstag, jag skulle ge mitt liv för att katten skulle få komma in i värmen.

Jag fortsatte mata och leta, har aldrig haft så dåligt samvete för någon i hela mitt liv när en farbror hör av sig som jag berättat ödet för, och han säger att Elsa börjat följa efter honom och hans siames om kvällarna när de är på promenad. Han sa att hon verkade helt slut och sov i rabatterna dag som natt men att det inte gick att fånga henne. Jag trodde naturligtvis att lilla Elsa löpte och skyndade mig ner med fälla och mumsig mat.

Elsa fångas in

Jag ser farbrorn med sin siames i sele och i släptåg kommer lilla Elsa som i detta läge ser ut som en riktig luffarkatt. Jag ber farbrorn att gå in en trappuppgång och gömmer mig bakom ett träd. Där står jag och väntar och till slut går lilla Elsa in genom dörren.

Jag väntar en stund, sedan springer jag fram och ska stänga porten men Elsa kastar sig handlöst ut genom porten men trots att jag aldrig spelat handboll, lyckas jag fånga henne i luften och får in henne i en transportbur. Gissa om jag var lycklig!!! Sov inte på flera dagar av glädjerus.

Elsa hamnade på ett katthem där jag hjälpte till och denna katt som alla kallat "vildkatt" i området var hanterbar med en gång. Samma kväll klippte vi tovor och Elsa spann och njöt av tillvaron. Hon var så tovig att hela kroppen var som en hel kaka och vi var tvungna att lämna in henne för rakning men hon skulle ju ändå kastreras. Tror ni jag får en chock när jag hämtar henne hos veterinären och de säger att hon redan var kastrerad. Hon blev även helt nerrakad. Tänk, jag och alla andra som trott hon var en ohanterad katt. Hon kallades i området för den gråa osynliga katten...

Elsa flyttar in

Jag hade inte tänkt ta hem henne utan letade efter ett seriöst hem åt henne. Men när det gått en tid och jag insåg att jag inte kan lämna den här katten till vem som helst, tog jag hand om henne trots att jag redan hade många hittekatter. Den som sett katterna pulsa i meterdjup snö i nära 20 graders kyla tror jag förstår vad jag pratar om. Man struntar inte i de här katterna och lämnar ut dem till vem som helst. Så nu bor Elsa hos oss och är den gulligaste, försynta katt man kan tänka sig. Hon älskar att bli borstad, ompysslad och sover på min arm varje natt. Hon lämnar dock sällan sängen, ev att hon går ut i hallen och spanar lite men sällan att hon vill vara ute i rastgården. I så fall måste jag vara med henne. Elsa är livrädd för att bli lämnad ensam.

I efterhand har jag fått reda på att några ungdomar haft två gråa katter som de haft sittandes i sele ute men sedan flyttat från katterna. Jag fångade in en kastrerad hankatt tre år tidigare i samma park som jag senare förstått kommer från samma ställe som Elsa, troligen är de släkt, hade samma pälsanlag. Den katten har ett kanonhem idag men det är ändå ledsamt med lilla Elsa för hon har farit illa av sitt liv ute. Jag har varit inne och röntgat henne eftersom hon ibland har svårt att gå. Det visade sg att hon har flera skador på ryggraden, skador i nacken, bröstkorgen var intryckt. Musklerna/senorna i nacken har blivit förkortade av att hon varit så tovig, hon kunde inte ens vrida på nacken när hon kom in. Men hon är ändå världens mest levnadsglada och mysiga katt man kan tänka sig. Hon charmar alla och tvättar mina armar varje kväll innan vi somnar.

Som sagt mitt misstag får jag leva med men nu bor Elsa hos mig. Vet inte vad jag skulle gjort om jag inte kunnat fånga in henne. Farbror Göran och hans siames Fabian är min och Elsas hjältar. Vi kommer aldrig att glömma deras insats och har belönat dem så fort det funnits tillfälle. Idag är Fabian i katthimlen men jag och Elsa brukar titta på stjärnorna och tacka Fabian för att han lockade in Elsa i tryggheten.